På riktigt, skjut mig. Lyssnar på Mozart (gör mig lugn o harmonisk) och pluggar. Har ingenting gott att tugga på vilket gör att det blir svårt o koncentrera sig, därav mitt blogginlägg:)
Skulle tränat idag men mitt knä har låst sig och jag vaknade försent för att hinna till närsjukhuset här för att röntga. Har haft problem med mitt knä i typ 7 år nu... Förstår ni mig när jag säger att jag är en riktig uppskjutare då? Haha.

Har tänkt på en sak, många klagar ofta (även jag) på t.ex att dom har ångest för att dom inte tränar, eller för att dom är tjocka o bla bla. Asså, det ENDA som kan få en att slippa den ångesten är att faktiskt gå och ta itu med det. Sitt inte hemma som en gris o tänk åhh borde träna ångest, ställ dig upp packa väskan och dra. De e det jag gjort nu i en vecka, alla vardagar och det känns så jävla bra. Nu känner längtar jag liksom till gymmet hela tiden eftersom att jag börjat se resultat. Äter rätt osv, det lönar sig i slutändan.

Nu kan jag liksom sitta o tycka synd om alla tjocka som sitter hemma som kossor o ba proppar i sig massa onyttigt och tror att viktnedgången o den goda hälsan ska komma av sig själv. Nu får skylla er själva att ni inte passar i era kläder liksom.

Ville ba få det sagt, back to studying!!

hade dock hellre legat här vid våran pool i thailand :(

Peace.